Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade ingen skylt i fönstret, som angav att hon
hyrde ut rum, och jag fick bruka hela min
övertalningsförmåga, innan hon kunde förmås att låta mig sova i
hennes förstuga. På kvällen steg jag ned till henne
i hennes halvt underjordiska kök och pratade med
henne och hennes gamle man, som hette Thomas
Mugridge.
Medan jag talade med dem, var det som om hela
vår civilisations sinnrika och invecklade maskineri
försvann. Det var, som om jag skurit rakt igenom det
yttre, rakt in till den nakna själen och hos Thomas
Mugridge och hans hustru träffat den märkliga
engelska rasens innersta väsen. Jag fann hos dem den
vandringslust, som lockat Albions söner över hela
jordklotet, jag fann här den kolossala brist på beräkning,
som dragit engelsmännen in i dåraktigt kiv och
befängda strider, och jag fann den envishet och
tjurskal-lighet, som fört dem blint genom allt till makt och
storhet. Jag fann också den ofattbara, stora
tålmodighet, som gjort det möjligt för befolkningen i
hemlandet att bära alla bördor, att slita och sträva utan
klagan och lydigt sända sina bästa söner att kämpa och
kolonisera från den ena ändan av jordklotet till den
andra.
Thomas Mugridge var sjuttioett år och en ganska
ansenlig man. Det var också på grund av att han var
så liten, som han inte tagit värvning. Han hade
stannat hemma och arbetat. Hans första minnen voro
förknippade med arbete. Han hade arbetat hela sitt liv,
och han arbetade ännu trots sina sjuttioett år. Han
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
