Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men "kvinnan bak Nordhavets klitt" är snart
färdig med att föda barn. Hennes förmåga håller på att
ta slut, den har uppfyllt jorden. Hennes söners hustrur
kunna föröka släktet, men hennes egen tid är förbi.
De först utsända engelska sönerna äro nu
australien-sare, afrikaner och amerikaner. England har för länge
sedan sänt bort det bästa, hon fostrade, och så grymt
förstört dem som stannade kvar, att det inte finns
mycket mer att göra för "kvinnan vid havet" än att sitta
och stirra på kungabilderna på väggen under de långa
kvällarna.
De riktiga kofferdisjömännen existera inte mera.
Kofferditjänsten fostrar inte längre sådana sjömän som
de som kämpade under Nelson vid Trafalgar och vid
Nilen. Segelfartygen bemannas huvudsakligen med
utlänningar, engelsmännen fortsätta att förse dem med
officerare och föredra främmande i skansen. I
Sydafrika lära kolonisterna infödingarna att skjuta. Deras
officerare begå fel, medan allmänheten hemma
hysteriskt protesterar och krigsministeriet sänker nivån vid
värvningen av soldater.
Hur skulle det kunna vara annorlunda. Den mest
flegmatiske britt kan inte hoppas att ständigt kunna
tappa landets bästa hjärteblod utan att ersätta det med
nytt och likväl tänka att bevara nationen. Den vanliga
mrs Thomas Mugridge har drivits in till storstaden,
och hon uppfostrar inte stort annat än ett blodfattigt
och svagt släkte, som knappast kan få födan. Den
engelsktalande rasens styrka finns inte längre på den
trånga ön utan i den nya världen på andra sidan ha-
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
