Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känd under namnet ’De brittiska kemiska fabrikerna*.
Jag arbetade i ett skjul och skulle därför gå över
fabriksgården. Klockan var tio på kvällen, och det var
inte upplyst. Då jag sneddade över gården, kände jag
något gripa tag i mitt ben och krossa det. Jag
svimmade och kom inte till sans förrän några dagar
senare. Då jag kom till medvetande var det söndag och
jag låg på sjukhuset. Jag frågade sjuksköterskan, vad
som fattades mina ben, och hon berättade, att de båda
voro amputerade.
På fabriksgården fanns en fast pumpsvängel
placerad i en utgrävning i marken. Utgrävningen var 18
tum lång, 15 tum bred och 15 tum djup och svängeln
roterade i denna utgrävning tre gånger i minuten. Det
fanns inte staket omkring hålet och det var inte
övertäckt. Efter min olyckshändelse har man täckt
utgrävningen med en järnplatta ... Mig har man givit
tjugofem pund. Det skulle inte betraktas som
ersättning; de sade, att det blott var ay barmhärtighet. Av
dessa pengar har jag använt nio pund till en
invalidvagn, i vilken jag kan köra mig själv omkring.
Jag var i arbete, då olyckan inträffade, och jag
förtjänade tjugofyra shilling i veckan, vilket var mer än
de övriga arbetarna förtjänade, då jag användes på
olika poster. När det var ett litet kinkigare arbete,
som skulle utföras, anlitades vanligen jag. Mr Manton,
direktören, besökte mig flera gånger på sjukhuset. Då
jag började komma mig, frågade jag honom, om han
trodde det var möjligt att finna något arbete åt mig.
Han sade, att jag inte skulle ha några bekymmer i den
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
