Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och för att undgå fängelse. Ty lägg märke till, att
när hyra, kol, fotogen, såpa och ved dragés från
veckoinkomsten, återstår till den dagliga kosten blott
penny per person och i dessa 4% penny måste man
dessutom göra ingrepp genom att köpa kläder utan
att därvid förminska sin arbetsförmåga.
Allt detta är hårda villkor — och antag så att det
händer en olycka. Familjefadern bryter ett ben eller
bryter halsen. Så är det slut med de penny om
dagen för de hungriga munnarna, så finns det ingen
halvpenny till bröd vid varje måltid och inte några
sex shilling till hyra, när veckan är slut. Familjen
får bege sig ut på gatan eller på fattighuset eller krypa
in i ett eländigt kyffe någonstans, där modern får
försöka att uppehålla familjen på de tio shilling i
veckan hon möjligtvis kan förtjäna.
Det finns som sagt i London 1,292,737 människor,
som förtjäna 21 shilling eller mindre i veckan att
försörja en familj på, och man måste komma ihåg,
att vi här blott ha undersökt, hur en familj på fem
personer lever på en sådan inkomst. Men det finns
större familjer, och det finns många familjer, som
måste leva på mycket mindre än 21 shilling; dessutom
finns det många, som inte ha stadigt arbete. Det faller
sig då naturligt att fråga: Hur kunna de existera?
Svaret är, att de leva icke. De veta inte vad 1 i v är. De
föra en tillvaro sämre än djurens, tills en barmhärtig
död befriar dem.
Innan vi stiga ned till de eländigaste kategorierna,
vilja vi dröja vid t. ex. telefonisternas ställning. Här
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
