Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leder till överbefolkning och sammangyttring,
undergräver moralen.
Här ett utdrag från förhandlingarna på ett av de
sista sammanträdena med Londons stadsfullmäktige;
berättelsen är klar och torr, men man kan läsa en värld
av elände mellan raderna:
"Mr Bruce frågade ordföranden i stadens
hälsovårdsnämnd, huruvida han hade sin uppmärksamhet
riktad på de många fallen av överbefolkning av
bostäderna i East End.
I S:t Georges-in-the-East bodde en familj på tio
personer i ett enda rum. Familjen bestod av man, hustru
och åtta barn, fem döttrar på respektive tjugo, sjutton,
åtta och fyra år och ett spädbarn samt tre söner,
respektive femton, tretton och tolv år. I Whitechapel
bodde i ett mycket litet rum en man med hustru och tre
döttrar, sexton, åtta och fyra år gamla, samt två söner
på tio och tolv år. I Bethnal Green hade man funnit,
likaledes i ett rum, en familj bestående av man och
hustru med fyra söner, tjugotre, nitton och sexton år
gamla, samt två döttrar på respektive fjorton och sju
år.
Mr Bruce frågade, om det inte var de olika lokala
myndigheternas skyldighet att förebygga en sådan
trångboddhet."
Men då myndigheterna faktiskt ha 900,000
människor, som bo på olagligt sätt, ha de sannerligen
händerna fulla.
Då de alltför talrika familjerna vräkas, bege de
sig till ett annat kyffe, och då de flytta med sina ägo-
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
