Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En man, som övervar förhöret, skrevs "Jag hade
tyvärr tillfälle att se den dödas kropp på bårhuset, och
ännu känner jag rysningar vid tanken därpå. Hon låg
där i sin likkista så utmärglad och avtärd, att hon
liknade ett skelett. Håret, vars färg ej kunde urskiljas
på grund av smuts, var ett enda lusrede. På hennes
magra bröst kröpo hundratals, tusentals, ja, myriader
löss."
Vi skulle tycka det vore fruktansvärt om vår mor,
min eller din, doge på detta sätt, men är det mindre
fruktansvärt att denna kvinna — vems mor hon än är
— dog under dessa omständigheter.
Biskop Wilkinson, som vistats i Zululandet,
förklarade nyligen: "Ingen hövding i en afrikansk by skulle
tillåta en sådan sammanblandning av unga män,
kvinnor, gossar och flickor." Han syftade på de
överbefolkade fattigkvarterens barn, som i femårsåldern icke
ha något att lära men så mycket mera att glömma,
något, som dock aldrig helt försvinner ur deras minne.
Det är ett välkänt förhållande, att i dessa ghetton
lämna husen betydligt bättre avkastning än de
fastigheter, i vilka välbärgade familjer bo. Den fattige
arbetaren måste inte blott bo som ett djur, han måste
också betala förhållandevis mycket mera för denna
bostad, än den rike betalar för sin komfort.
På grund av konkurrensen bland de fattiga om de
eländiga lägenheterna, har det blivit möjligt att sätta
i gång ett slags utsugningssystem på detta område. Det
finns flera människor än rum, och massor måste ta
sin tillflykt till fattighusen, då de inte kunna få tak
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
