Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en penny, och besannade därmed den gamla
regeln, att de fattiga äro de barmhärtigaste.
Den gamla kvinnan utgöt sig i tacksägelser, satte
sig vid det smala bordet och gick glupskt lös på den
ångande maten. Så åto vi ihärdigt och under tystnad,
både hon och jag, tills hon plötsligt muntert ropade
över till mig:
— Jag fick sålt en ask tändstickor! Ja, bekräftade
hon med ett ännu häftigare utbrott av munterhet. Jag
fick sålt en ask tändstickor! Det är därför jag har
pengar.
— Ni är snart gammal, anmärkte jag.
— Jag blev sjuttifyra i går, svarade hon och
kastade sig med aptit åter över tallriken.
— Jag skulle så gärna vilja göra något för er gamla
mor, men det här är det första jag själv får att äta
i dag, förklarade en ung man, som satt vid sidan äv
mig. Och det var bara för att jag hade turen att
förtjäna en shilling tillfälligtvis genom att diska. Du
gode gud! En sådan mängd kärl jag fick diska.
Kort därpå tillfogade han som svar på en fråga
från mig: — Jag har inte haft något att göra i mitt
eget yrke under de sista sex veckorna; ingenting annat
än ett tillfälligt jobb då och då, och det har varit
förbannat långt emellan dem.
Man upplever många små äventyr på kaffehusen,
och jag skall sent glömma den äkta london-amason,
som jag träffade på en sådan lokal i närheten av
Tra-falgar Square, och som jag räckte ett guldmynt, då jag
betalte, vad jag beställt. Inom parentes vill jag an-
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
