Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sina ägodelar; vidare en plats, där han kan sätta
sig vid fönstret och läsa, där han kan komma och gå,
som han vill, där han kan samla några små
personliga ägodelar utöver vad han står och går i och kan ha
i fickorna; ett rum, där han kan hänga upp porträtt
av sin mor, sin syster, sin fästmö, av balettdamer och
bulldoggar, allt efter hans smak—- kort sagt, en liten
fläck på jorden, där han kan säga: "Detta är mitt,
min borg; hela världen må stanna på tröskeln, här
är jag herre och härskare." Jag tror, att en man, som
har det så ordnat för sig, blir en bättre
samhällsmedlem och kan utföra ett bättre dagsverke.
Jag stod i en våning i detta "fattigmanshotell" och
lyssnade. Jag gick från säng till säng och betraktade
de sovande. De flesta av dem voro unga män i åldern
mellan tjugo och fyrtio. Äldre män ha inte råd att
bo på "Arbetande mans hem", de få gå till
fattighärbärgena.
Som sagt, jag betraktade de unga männen, tjog av
dem, och de sågo inte illa ut. Deras ansikten voro
som skapade för kvinnokyssar, deras halsar för
kvinnoarmar. De voro värda att älskas, som män böra älskas.
Och de sågo också ut, som om de kunde älska. En
kvinnas kärlek verkar försonande och gör sinnet
vekare, och de kunde gött behöva något försonande och
tröstande i stället för att för varje dag bli allt mera
förråade. Jag funderade på var kvinnorna höllo hus,
och hörde i detsamma en skökas brännvinsskratt —
Leman Street, Waterloo High Street, Piccadilly,
Strand, där kunde jag finna dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
