Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framkalla, bör icke underskattas. Under alla
förhållanden lära barnen, vad fält och skog är, så att
beskrivningarna av landskap i de böcker de läsa och
som tidigare icke gjort något intryck på dem nu kunna
komma att stå som tydliga föreställningar."
En enda dag i skog och mark — om de äro lyckliga
nog att bli utvalda av de människor, som försöka att
bringa hjälp! Men jag påstår, att de födas fortare än
de kunna samlas och köras ut på ängarna och i
skogarna och tillbringa den enda dagen i sitt liv där. E n
dag! E n enda dag i hela deras liv! Och resten av
detta liv — det går väl som en pojke sade till en vis
biskop: "I tioårsåldern sticker vi av; då vi bli tretton
snattar vi; och då vi blir sexton ligger vi i fejd med
polisen." Med andra ord, då de äro tio år, äro de
dagdrivare; vid tretton tjuvar, och vid sexton så stora
banditer, att de äro redo att ta ett nappatag med
poliserna.
Hans välborenhet J. Cartmel Robinson berättar om
en pojke och en flicka från hans pastorat, vilka en
dag gåvo sig i väg för att finna skogen. De gingo och
gingo genom de ändlösa gatorna, ständigt med hoppet
att skogen skulle dyka upp, tills de slutligen utmattade
och olyckliga satte sig ned på gatan och blevo funna
av en vänlig kvinna, som förde dem tillbaka till den
plats de kommit ifrån. De måste ha blivit förbisedda
av de människor som försökte bringa hjälp på det
omtalade sättet.
Han berättar också om en medlem av församlingen,
som hyrde ut ett källarrum till ett äkta par.
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
