Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melplatser, så äro gatorna och husen deras.
Slumkvarteren äro deras djungler, och de leva och jaga i
djungeln.
De ordentliga, goda människorna från West Ends
gyllene teatrar och underbara platser se inte dessa
varelser — de drömma inte ens om deras existens,
Men de finnas dock, myllra till och med talrikt i
deras djungel. Men ve England den dag, då det skall
försvara sina sista löpgravar och har alla sina
vapenföra män vid fronterna! Den dagen skola dessa
varelser krypa fram ur sina hål, och då skall det goda West
End-folket lära känna dem — ungefär på samma sätt
som den franska aristokratin lärde känna Paris
pö-bel och frågade: Var komma de ifrån? Är det
människor?
Dessa varelser voro dock icke de enda vilddjuren
i menageriet. Man såg dem blott här och där,
lurande i mörka gränder och smygande förbi som grå
skuggor längs husväggarna; men kvinnorna, i vilkas
fördärvade sköte de fostrats, sågos överallt. De jämrade sig
och tiggde påträngande med gråtmilda röster om en
pence. De svirade på varje krog, grisiga, okammade,
rödögda och skrålande, smiskande och plundrande,
utösande otidigheter och oanständigheter, och bredde ut
sig över bänkar och bardiskar, obeskrivligt
frånstötande och hemska att se på.
Det fanns också andra underliga varelser med
förvridna drag och vanskapta figurer, rena vidunder av
fulhet, som trängde sig på en från alla håll —
obeskrivliga typer av fulhet, samhällets vrak, kringvan-
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
