Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjäna mindre än 12 pund sterling i månaden, och
det finns en stående här på 8,000,000, som lever på
gränsen till armod.
Kommittén för skolbarnsbespisningen i London har
utsänt följande förklaring: Under perioder,
då särskild nöd inte är rådande,
finns det 55,000 barn i London, vilka befinna sig i
ett sådant tillstånd på grund av svält, att det är
omöjligt att lära dem något i skolan.
Jag har särskilt understrukit orden: Under
perioder, då särskild nöd icke är rådande — ty därmed
förstås, när det är goda tider i England. Det har gått
så långt, att befolkningen i England ser på svält och
lidande, det man kallar rena nöden, som en del av
den sociala ordningen. Kronisk nöd betraktas som
något vanligt. Det är blott då nöden är osedvanligt
omfattande, som man tänker på det.
Jag glömmer aldrig den bittra klagan, som jag
hörde en blind man frammumla i en liten East
End-bu-tik vid mörkrets inbrott en dyster dag. Han hade varit
den äldste av fem barn, som blott haft en mor, ingen
far. Då han var den äldste, hade han måst knappa in
på födan till förmån för de mindre syskonen. Han
fick inte kött en gång var tredje månad och visste inte
vad det ville säga att äta sig mätt. Han förklarade
vidare, att denna kroniska svält under barnaåren var
orsaken till att han mist sin syn.
Till stöd härför anförde han ett uttalande av den
kungliga blindkommissionen: "Blindhet förekommer
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
