Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn, vet ju, hur lätt deras matsmältning råkar, i
olag. Ett barn, som gråtit en hel dag i en ensam,
halvmörk cell och är gripet av skräck, kan helt enkelt
inte få ned mat av denna grova sort. I ett fall, då
fångvaktaren Martin gav ett litet barn ett par käx, hade
barnet gråtit av hunger och kunde inte förtära sitt
bröd och vatten till frukost. Martin gick ut efter
frukosttid och köpte de omtalade käxen till barnet, då
han inte kunde stå ut med att se det svälta. Det var
så vackert gjort av honom och det tyckte barnet också,
och då det inte kände till fängelsereglementet,
berättade det för en av de äldre fångvaktarna hur snäll den
yngre vaktaren varit. Resultatet blev, att saken
rapporterades och Martin fick sitt avsked."
Robert Blatchford har gjort en jämförelse mellan
den kost som bestås arbetshusens fattiga och den kost
som bjudes soldaterna. Han finner, att soldaternas
kost, som i varje fall under hans soldattid ansågs
otillräcklig, är dubbelt så riklig som de fattigas. De vuxna
fattighushjonen få blott kött — bortsett från spooan
—• en gång i veckan, och de fattiga ha därför nästan
alltid den grå ansiktsfärg, som är svältens säkra
kännetecken.
Samme författare gör även en jämförelse mellan
fattighjonens kost och arbetshusfunktionärernas, och
anmärker, att fastän funktionärernas kost är mycket
rikligare än hjonens, anses den dock otillräcklig, varför
det också på funktionärernas kostreglemente står, att
en kontant ersättning på två shilling och sex pence
skall utbetalas extra till varje funktionär och medhjäl-
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
