Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet - Tjugosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sen ifrån mig och regnet har förstört skörden och jag
är en gammal man — jag önskar blott, att domedagen
snart skulle komma.”
Domens dag! Det är flera än han, som längta efter
den. Från alla landets hörn höres hungerklagan, från
ghetto och landsbygd, från fängelse och härbärge, fr&a
sjukhus och fattighus — ett nödrop från alla dem,
som ej få nog att äta. Den kommer från miljoner
människor, från män, kvinnor och barn, nyfödda, från
blinda, döva, halta, sjuka, från lösdrivare och
strävsamma arbetare, från fångar och fattighjon, från
folket — på Irland, i England, Skottland, Wales — som
icke har nog att äta. Och detta trots att fem man kunna
producera bröd för tusen personer, att en arbetare kan
producera 250 personers behov av bomullstyg eller
ylletyg för 300, stövlar och skor för 1,000. Det ser
sannerligen ut som om de 40,000,000 människonia
föra stort hus och föra det dåligt. Inkomsten är stor
nog, men den förvaltas brottsligt illa. Vem vågar
påstå, att hushållningen inte är brottslig i detta
jättehushåll, då fem man kunna producera bröd åt tusen, och
det likväl finnes en miljon människor, som icke får
tillräckligt att äta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
