Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett rent nonsens att predika sparsamhet för de
1,800,000 arbetarna i London, vilka äro uppdelade i
familjer med en totalinkomst på mindre än 21 shilling
i veckan, varav de måste betala mellan en fjärdedel
och hälften i hyra.
Medan jag talar öm hur litet de människor, som
försöka att hjälpa, betyda, vill jag gärna nämna ett
anmärkningsvärt undantag, nämligen doktor Barnardos
hem.
Doktor Barnardo är en barnfångare. Först infångar
han barnen, medan de ännu äro så små, att de icke ha
Iplivit förhärdade och grott fast i den dåliga sociala
jordmånen. Därpå skickar han bort dem, för att de
skola växa upp under bättre sociala förhållanden. Tills
dato har han sänt bort 13,340 pojkar, de flesta till
Canada, och han har haft så stor framgång, att icke
en på femtio misslyckats.
Varje dygn året runt samlar doktor Barnardo upp
nio sådana små vagabonder på gatan. Man kan
härav förstå, vilket enormt arbetsfält han har. De andra,
vilka gärna vilja hjälpa, ha mycket ätt lära av honom.
Han kommer inte med halvmesyrer, utan söker
komma åt det sociala fördärvet och eländet vid dess rot.
Han tar rännstensfolkets yngel från de förgiftade
kyffena och placerar det i sunda, trevliga bostäder, där
det kan utvecklas och omformas till män.
Om blott de andra hjälpsamma människorna ville
upphöra med sin lek och sitt fusk, upphöra med
barn-krubbor och japanska konstutställningar och gå hem
och studera sitt West End och Kristi samhällslära, skul-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
