Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om Atterdag Wermelin, just då på genomresa till Amerika.
Ett och annat ur den artikeln må här citeras.
”Den emigrerande Atterdag Wermelin”, skriver Axel
Danielsson, ”fördriven ur Sverge och på en liten avstickare till Malmö
under vägen till det stora anarkisthängande frihetslandet väster
om den döende europeiska civilisationen var det icke möjligt
att gaska upp sig tillsammans med. Fördriven! heter det
korrekt uttryckt, landsförvisad på samma sätt som systemet
årligen gör med tusental av Sverges proletärer. Här var det
därjämte en litterär proletär som knuffades ut, ett sprängstoff
som ränsades bort i tid, en pionjär i revolutionshären, som
måste desertera, emedan hans ära förbjöd honom att taga
värvning i det läger som har råd att betala sold.
Wermelin hade haft för stor specifik vikt för att kunna flyta
ovanpå i samhället, utan i stället hade han sjunkit. Son av en
präst, som dog i unga år lämnande efter sig en fattig maka
med tre söner att uppfostra, fick han tidigt lära sig livet som
ett krig. Först slogs han med den del av sig själv, som skulle
dräpas, innan den nya människan kunde bli färdig. Detta var
det akademiska övergångsjaget, till hälften latin och romantik,
till hälften osund naturalism. Knappt hade han övermannat
det, förrän han redan var inne i kampen mot samhället. Han
lämnade Uppsala och blev tidningsman. Professor Retzius,
som just då realiserade sitt liberala tidningsideal, engagerade
honom för 100 kronor i månaden. Därmed var han befriad
från de omedelbara brödbekymren.
Han kunde nu på de lediga stunderna följa sina nya
böjelser, och det gjorde han på det sättet, att han icke längre läste
latin och gamla poeter utan socialistisk nationalekonomi.
Språnget från Homerus och lord Byron till Karl Marx var stort,
men han hade gjort det utan att bryta halsen av sig, och den
kärlek, varmed han nu omfattade Karl Marx, var icke mindre
lidelsefull än den han under sin informatorstid ägnat den vilde
Byron.
Det dagliga umgänget med arbetarna dels som referent i
fackföreningarna, dels som medlem i socialdemokratiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
