Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge att denne sprang upp och räckte henne handen för att
hon åter skulle resa sig.
Först vände hon sig mot konungen och sedan mot de
församlade i salen.
— Som jag hört, sade hon — att det finns människor, som
hysa misstro mot prins Sigmund därför att jag icke velat lyfta
min slöja inför honom, så har jag kommit hit för att säga er
hvad mina ögon sett i hans. De ha sett att på hela vida jorden
finns det ingen man och ingen furste så ridderlig, så ädel, så
god som han.
Det gick ett mummel genom salen.
— Så lyft då din slöja, så vi få se att icke dina läppar säga
ett och dina ögon ett annat, sade den gamle kungen.
Hon sänkte sitt hufvud.
— Jag kan inte, svarade hon, liksom hon förut svarat
prinsen.
— Då är det ingen som tror dig.
Och det flammade som eld under den gamle kungens
ögonbryn.
— Nej, då är det ingen som tror dig, ljöd det som ett
mångstämmigt eko nedifrån mängden.
Den lilla adelsjungfrun stod fortfarande med hufvudet sänkt
mot sitt bröst. Hon tyckte att de ropade efter hennes själ för
att få se den blott och bar och håna och bele den. Men
utlämnade hon den ej, skulle de i stället utan återvändo pina och
tortera honom, som hon tänkte på hvar dag och hvar stund af
sitt lif, och som var värd allas dyrkan och kärlek. Och detta
skulle vara hennes skuld.
Hon tog ett steg fram mot prins Sigmund och lyfte sakta
upp sin slöja öfver ett blekt skönt ansikte med ett par darrande
läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
