Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linda-Gull och den gamle kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han alltid: — Visa mig någon, som inte har klor, så ska han
nog få sitta på min tron.
Men aldrig kom där någon, hos hvilken han inte
upptäckte klor. De kunde sitta under naglarna, de kunde vara
böjda inåt handen, men alltid funnos de där.
Då hände det en dag, att den gamle kungen var ensam ute
och gick i skogen. Och när han blef trött, satte han sig att
hvila på den mjuka mossan, under det han lyssnade till
fågeldrillarna.
Plötsligt kom det en liten flicka med fladdrande hår rusande
framåt skogsstigen.
— Hjälp, hjälp, han vill äta upp mig! skrek hon och flög
rakt i famnen på kungen.
Och när kungen tittade upp, såg han mellan träden en
grå, lurfvig best med lysande ögon och rödt, grinande gap.
Det var vargen, som just hade tänkt sluka den lilla flickan till
frukost. Men han blef rädd för den gamla ståtliga kungen,
som reste sig och drog sin blanka värja, och med ens gjorde
han helt om och sprang tillbaka in i skogen.
När vargen var borta, stod emellertid den lilla flickan där
ännu, snyftande och darrande i hela kroppen.
— Nu får du lof att följa med mig hem också, sade hon,
— för annars kommer han efter mig igen.
— Ska jag, sade kungen. Han var inte van vid att bli
kommenderad på det där sättet.
— Ja, du får nog en kaka hvitt bröd af mor för besväret.
Jag heter Linda-Gull, och min pappa är mjölnaren på berget,
här strax bortom skogen.
Hon hade rätt. Han kunde väl inte låta henne komma i
vargens gap en gång till, och så fick han då lof att följa henne.
— Gå före, så kommer jag efter, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
