Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linda-Gull och den gamle kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få båten med kardborrseglet till skänks, eftersom han hade
räddat henne från vargen.
Men då ingenting ville hjälpa, frågade hon honom, hvar han
bodde.
— På slottet, sade kungen.
— Och hvad heter du då?
— Gubben Gråskägg.
— Det var bra, då kommer jag snart och hälsar på dig,
gubben Gråskägg.
Och hon tog af sig sin lilla blårutiga halsduk och stod och
viftade på landsvägen, så länge kungen kunde se henne, och
han vände sig om rätt ofta, för han tyckte, hon var det sötaste
lilla flickebarn, han sett på mången god dag.
Inte heller när han kommit hem till sig kunde han låta bli
att tänka på Linda-Gull och undra, om hon verkligen skulle
komtna och hälsa på honom. Han var nog rädd för hennes
små händer, som inte ville hålla sig på tillbörligt afstånd, men
det var inte utan att han längtade efter henne ändå.
Morgonen därpå satt han just och räknade ut, att
Linda-Gull nog inte skulle våga sig ut den långa vägen af fruktan för
vargen, då han fick höra en klar barnröst ropa och ropa
därnere på borggården. Och när han gick ut på balkongen, fick
han se Linda-Gull med en trasdocka under armen stå och
resonera med en vaktpost.
Hon ville tala med gubben Gråskägg, sade hon, och det
var i ett mycket viktigt ärende.
Vaktposten skrattade emellertid bara åt henne och påstod,
att där inte fanns någon gubben Gråskägg.
Men då blef hon ond. Han skulle inte säga henne det,
sade hon, för hon visste mycket väl, att gubben Gråskägg bodde
här. Han hade ju själf sagt henne det. Och så gick hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
