Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linda-Gull och den gamle kungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linda-Gull for upp i hans knä och strök de gamla infallna
kinderna och kysste dem med, men bäst det var kommo ett
par tårar rullande utför dem.
Det var ju så länge, länge sedan han blifvit smekt den
gamle kungen.
Och han tog Linda-Gull i famn och bar henne ut på
balkongen.
— Här se ni henne, som ni ville ha, sade han.
Då bröt det löst ett högt rop bland människorna därnere.
— Hurra för vår lilla prinsessa, hurra, hurra, skreko de.
Men Linda-Gull vände sig förundrad till kungen och frågade
hvad de menade.
— De menar, att de tycker så mycket om dig, for du har
så fina små händer, som aldrig kan rifvas, för de inte har några
klor, sade han.
Och så kysste han de bägge små händerna, så att alla
kunde se det, och nerifrån ropade folket igen:
Hurra, hurra, för vår lilla prinsessa!
Och så gick det till, att Linda-Gull blef prinsessa och fick
ärfva riket efter den gamle kungen.
 |
| Ill. JOHN BAUER |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
