- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
28

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra tanterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men det ville inte Matts. Han var alldeles för blyg för
att gå hem så där till främmande tanter, påstod han. En annan
sak vore det, om de ville komma till honom.

Nåja, tant Tripp var inte omöjlig. Hon skulle gå hem
och fråga tant Trapp och tant Snipp och tant Snapp, om de
ville komma, och sedan skulle nog Matts bli god vän med dem
all fyra och komma och hälsa på dem tillsammans med sina gäss.

Tant Tripp gaf sig af, men under det hon gick, sneglade
hon så illa åt gässen, att Matts kände sitt hjärta hoppa upp i
halsgropen. Kanske hon skulle våga ta sig en stek ändå?
Men han blef strax lugn, ty han såg, att tant Tripp hade mycket
svårt att gå i sina långa kjolar. Hon skulle aldrig kunna springa
undan med sitt byte.

Sedan hon försvunnit, gick Matts flera timmar omkring på
allmänningen och knaprade på sitt hårda bröd och vaktade sina
gäss, utan att en människa syntes till. Men när det led framåt
eftermiddagen, fick han se fyra damer, alla i släpande klädningar
och stora skyggande hattar, komma ut ur skogen. Det var
alla tanterna.

De voro lika hvarandra som bär, och alla logo de mot
Matts och talade så sockersött och vackert. Och tant Trapp
och tant Snipp och tant Snapp hade en hel hop hallonsylt och
sockerbröd och våfflor med sig åt Matts. Och han mumsade
och åt, så han kunde spricka. Och tanterna fingo klappa honom.
Och han klappade igen och sade, att nu kände han så väl igen
dem. Han var inte alls rädd för dem längre. De voro sådana
snälla, rara tanter, så han tyckte riktigt mycket om dem.

— Kommer du med oss då? frågade tant Tripp.

Men Matts strök sig betänksamt om munnen.

— Na-aj, sade han, inte i dag, för nu är det stopp, att
jag orkar äta mera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free