Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älfkungens bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon ville försöka dansa bort sin sorg.
Och i brist på slöja bredde hon ut sitt guldlockiga hår och
dansade öfver ris och tufvor, öfver stock och sten, ända ner
till kvarnen, där ån brusade, och där den röda mjölnarstugan
låg så fridfull tätt bredvid.
Ett päronträd skuggade öfver halfva gafvelfönstret, men
genom det andra, som stod halföppet, strömmade månskenet in
i en bred flod.
Den lilla älfvan blef nyfiken på hvad därinne kunde finnas,
och som hon förstod konsten att rida på månstrålarna, svängde
hon sig upp på dem och följde med in i kammaren.
Där låg den täcka mjölnarflickan och sof med hand under
kind, och omkring henne bredde sig en hel stass af granna
kläder. En blå guldbandad kjol hängde öfver stolskarmen
tillsammans med den hvita tröjan och den rosiga bröstduken. Två
nätta, röda skor stodo under sängen, och på dragkistan låg den
tunga kyrkkronan, ty dagen därpå skulle mjölnardottern stå
brud.
Men hvad den lilla älfvan såg mest på var den skira, hvita
brudslöjan, som låg hoplagd på bordet.
Hon måste lyfta på den. Så svepte hon den omkring sig
och pröfvade, om hon kunde dansa i den.
Och visst var den större än den, hon var van vid. Men
det gick. Den böljade omkring henne i vidare vågor, än
hennes egen hade gjort. Men det kanske bara var vackrare.
Ack, där hade hon ju en slöja! Nu kunde hon få vara
med på balen!
Hon sväfvade gladt upp mot fönstret för att svänga sig ut.
Men i detsamma vaknade mjölnardottern och satte sig upp i
sängen. Och älfvan blef så rädd, att hon trasslade in sig i
gardinen och icke genast kunde komma lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
