Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älfkungens bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en stund höjde älfkungen sin spira. Dansen stannade,
och han steg ned från liljan, som böjde sin krona till marken.
Med manteln släpande öfver gräset gick han fram till den
lilla älfvan med brudslöjan, tog henne vid handen och förde
henne med sig till sin liljetron, som åter böjde sig för dem
båda och lät dem stiga upp.
Och då de sutto däruppe med slöjan sväfvande öfver sina
hufvuden, togo alla älfvorna hvarann i händerna till en ring,
slöto sig tätt omkring dem och nego djupt. Därpå vidgade de
ut ringen så långt de hvita armarna räckte, och nego igen.
De hälsade sin kung och sin drottning.
Men just i detta ögonblick gick månen in i ett moln.
Mjölnarflickan såg ingenting mer. Och efter en stund, då den
åter lyste fram, spanade hon förgäfves efter älfvorna. De voro
borta allesamman.
Troligtvis hade de gått in i kullen i älfkungens salar för
att fira förlofningsfesten.
Men när det icke var mer att se, gick mjölnardottern hem
till sig igen och lade sig åter att sofva som ett godt barn med
hand under kind, ända tills solen stod högt på himmelen.
Då steg hennes mor in i kammaren och började kläda
henne till brud. De röda skorna och den granna klädningen
kommo på. Och håret blef kammadt och flätadt. Men när det
var gjordt, såg modern sig förvånad omkring.
Hvar var slöjan?
Då kom mjölnardottern ihåg, hvad som händt om natten,
och blef storligen förskräckt. Hade älfvan icke hållit sitt löfte
och lämnat igen den? Men hon vågade icke anklaga henne,
ty om älffolk är det inte bra att tala illa.
De sökte i kammaren, och de sökte hela huset rundt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
