Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollgubben i Storberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot sig. De kände igen honom. De knuffade honom. De
buffade honom. Det var inte tvifvel. Det var de förlorade
lifslefvande.
Olle var så öfverlycklig, att han skrek af förtjusning och
bara kunde stå på ett ben i sänder.
Men hvad var det? Efter Pärlan och Blomman kommo
hundradetals små killingar, späda och fina som hvita ulltappar,
och trängde sig omkring dem.
— Nej, men hvad är det för ena ? frågade Olle och tittade
på trollgubben.
— Jo, ser du, så många barn får man, när man är hos
trollgubben i Storberget, sade denne och klappade Olle på
hufvudet. Men laga dig nu i väg, så du hinner hem före far
och mor!
Därmed nickade han, och som troll inte tycka om att bli
tackade, skyndade han sig att vika in mellan granarna, innan
Olle hann säga ett ord.
Först stod Olle och undrade, hvart han tagit vägen. Men
sedan måste han klappa getterna igen, och så bar det af mot hemmet.
Bara han mötte några människor, så stannade de
emellertid och häpnade öfver den lille gossen med de två getterna
och de många, många killingarna. De flesta följde hem med
Olle, och när han släppte in sin hjord i inhägnaden,
vargärdes-gården omringad af gapande människor.
I detsamma kommo Olles far och mor, och när de fingo
v o
se sin pojke midt i hela gethögen, blefvo de så till sig, att de
måste sätta sig på hvar sin sten. Men när Olle berättat sin
historia, slogo de ihop händerna och vojade sig.
Hvem månde det varit, som blåst ihop getterna åt Olle?
Det lät ju som trolleri, men inte kunde det väl varit trollgubben
som visat sig så hygglig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
