- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
39

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De bästa uapnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När han gått en bit till, träffade han på en katt.

— Schas katta! sade han, Den skulle han åtminstone
skrämma.

Men katten var ingen blyg missa. Med ett skutt var han
uppe på bröstet på honom och hade rifvit hans harnesk i trasor,
så att pappen tittade ut genom klädet, och de vackra gula snörena
hängde i slamsor.

Nu var han fin! Slut med hela ståten! Men det värsta
var, att han inte hade så mycket respekt med sig, att han
kunde schasa en katt en gång.

Och så satte han sig på vägkanten och grät, så det hördes
öfver hela bygden.

— Hvad är du så ledsen för, min lille vän? sade plötsligt
en pipande stämma öfver hans axel, och när han såg upp, stod
där en liten dvärg klädd i grå kolt och röd mössa.

— Det är så tråkigt, att ingen människa är rädd för mig,
sade Harald snyftande. — Inte en katt en gång.

— Det är för du har för dåliga vapen, sade dvärgen. —
Kom med mig, så ska jag lära dig göra andra, som duga.
Men det är inte något lätt göra, så är du en mammas gosse,
så kan du vända om med detsamma.

Harald såg på dvärgens gamla bistra ansikte och tänkte,
att det kanske var så godt att vända om. Men så tittade han
på sin trasiga soldatkostym och tänkte på, att det skulle bli
förargligt att möta alla de där, som inte varit rädda för honom.

— Topp, gamla gråskägg, sade han, — jag följer med
dig, för se jag vill, att de ska bli rädda för mig.

Och han stampade i marken, så det riktigt dånade.

Då log dvärgen i sitt skägg och tog honom i handen.

De gingo genom grönskande ängar och djupa skogar, tills
de kommo till en stor mörk grotta, som ledde långt in i berget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free