Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen och Näcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var emellertid stenigt och skrofligt invid stranden, knappt
en enda liten remsa, där man kunde åka en ordentlig kana.
Hur det var åkte Nils en smula utanför pilgrenarna. Och det
gick bra. Det gick bra flera gånger både för Johan och Nils.
Och när de så märkte att det inte alls var farligt, så åkte de
längre och längre ut,t Johan längst, ty fastän han var minst, ville
han alltid vara duktigast.
Men plötsligt knakade det så hemskt under honom, och då
han ville vända sig om brast den tunna isskorpan itu, och Johan
sjönk och sjönk djupt ned i vattnet. Men han sjönk mjukt och
varligt, ty Necken stod nedanför med utbredda armar och tog
emot honom i sin famn.
Han var inte alls någon ful gubbe, den gamle Näcken.
Johan blef nog först litet rädd för hans stora skägg, men han
hade så milda, strålande ögon, log så hjärtevarmt och smekte
Johan så lent öfver håret, att den lille gossen inte kunde låta
bli att småle tillbaka.
— Nu ska vi ha riktigt roligt, sade Näcken och tog Johan i
hand. Och så vandrade de tillsammans på den mjuka, fina
sj öbottenssand en.
Snart kommo de till Näckens slott, som var byggdt af bara
korallpelare och hade kristalltak och kristallväggar.
— Få nu se hvad vi har, sade Johans ledsagare, och
började leta fram alla leksaker som hans döttrar lekt med som
små, och det var inte litet, det.
Där funnos tömmar, snodda af sjögräs, som Johan kastade
om Näckens axlar, så att han kunde köra honom som häst genom
alla slottssalarna. Där funnos hvisselpipor, presenter af
Nordanstormen, och bollspel af förstenade hajögon. Där funnos också
luftbubblor, som alltid ville i höjden liksom jordebarnens
gummiballonger, och om Johan höll sig fast i det vidhängande tång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
