Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossen och Näcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så stego de upp mot det stora innanfönstret och sökte
reda på det hål, som Johan stött uti det på förmiddagen.
Just som de höjde sina hufvuden öfver vattnet gick månen
upp och lyste klart på den lilla landtkyrkan, som reste sig så
fridfull på ena sidan viken. Och med detsamma ljödo klockorna
från dess torn. De slogo nio slag. Och midt emot på andra
stranden låg herrgårdsbyggnaden, Johans hem, och sken så hvit
mellan de aflöfvade lindarna.
Näcken hade satt Johan på iskanten, som nu blifvit ganska
stark och tjock, och om Johan hade velat, skulle han mycket
lätt kunnat svinga sig upp på isen och springa bort mot den
hvita byggningen, hvars upplysta fönster kastade långa, vinkande
ljusstrimmor öfver snön. Näcken hade intet hindrat honom, ty
han kunde inte göra det. Då han kom upp ur sitt rike blefvo
hans armar så matta och svaga, att de icke förmådde hålla fast
något jordiskt ting.
Men han tyckte så mycket om den lille gossen, och för
att få behålla honom hos sig hade han hittat pä en list. Han
hade tagit sin guldharpa med sig, och när de satt sig på
iskanten, gledo hans fingrar öfver de gyllene strängarna och
lockade fram så ljufva toner och melodier att Johan icke kunde
tänka på något annat och glömde bort att se sig omkring.
— Hör nu på, sade Näcken.
Och medan han spelade berättade han de vackraste och
roligaste sagor om allt möjligt underbart där nere i det stora
hafvet. Och Johan lyssnade med sina uppspärrade ögon fästa
vid gubbens leende mun. Sakta smög han sin hand under den
gamle sjödrottens arm, och ingen aning hade han om, att hans
rätta, kära hem låg några steg bakom honom, ty hans själ var
långt, långt inne i Näckens värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
