Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatan som fick salt på stjärten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då suckade Olle ännu djupare. Det var mycket att skaffa,
det där.
Men så kom han ihåg sitt ekipage. Det började han
köra omkring med i staden, och alla ville hyra det, ty fastän
inte skatan tyckte om det, var det verkligen det finaste man
kunde se. Och snart hade han förtjänat så mycket pengar, att
han kunde köpa sig ett till, och sedan ett till, och sedan ett
till. Till slut hade han ett helt hyrkuskverk och förtjänade
pengar som gräs.
Nu var det inte svårt att bygga slottet, och när några
år hade gått stod det där färdigt, skinande af hvit marmor
med vajande flaggor på tornen. Och Olle gick bort till skogen
och hämtade skatan.
Hon kom trippande efter honom och hoppade omkring i
alla rummen och tittade in i kök och skafferier för att se om
där var ordentligt.
Men när hon sett allting satte hon sig på bordet i stora
slottssalen.
— Å ja, det här går väl an, sade hon. Men det fattas
en sak, och det är tre kistor guld, för utan dem kan jag ju
inte hålla hof.
— Vet skäms, skrek Olle, för nu hade han blifvit så stor
på sig, så han tyckte han kunde sjunga ut.
— Ja, annars kommer det rakt inte något salt på stjärten,
sade skatan och flög ut genom fönstret. Och borta var hon.
Nå, hade han han redan gjort så mycket, så kunde han
väl göra den smulan till, menade Olle. Och nu visste han ju
hur han skulle bära så åt för att förtjäna pengar. Så knogade
han och släpade i fem år till, men då stod där också på
golfvet i stora slottssalen tre väldiga kistor fullpackade med
guldslantar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
