- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
82

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunntappen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men hennes dotter ryckte henne i kjolen. Hon tyckte inte,
Jerker såg så dum ut, och eftersom nu statgubben var sjuk, så
kunde de ju ha bruk för en annan karl under en dag eller så.
Och hur det var, så hampade det sig så, att Jerker fick stanna.

Det första, han nu skulle göra i sin nya tjänst, var det
att bära ostar från handkammaren ut i visthusboden. Och stora
och tunga och många voro de, som om gården haft hundra
kor i stället för fattiga fyra. Men tycker någon, att han själf
fick sticka in näsan i handkammaren. Nej, käringdottern skulle
hämta hvarenda ost och räcka honom dem ute i förstugan, och
hon var så rädd om dörren, att han inte kom åt att titta ditin
ett enda litet tag.

Rätt som det var, så låtsade han emellertid att tappa en
ost, just som han skulle taga emot den. Och så ställde han
sig att hoppa på ett ben och skrika, att han gjort sig så fasligt
illa i foten.

Käringdottern skulle då förstås fråga och titta efter det
onda, och i hastigheten kom hon inte ihåg dörren, så han fick
ett bra tag i den och lutade sig emot den för att få stöd.
Men under tiden passade han på att sticka in en spik i låset
och bröt af udden, så att den blef sittande kvar. Och med
detsamma satte han ner foten, sade, att han var bra nu, och
kånkade af med osten.

Men när han kom upp igen, så voro både käringen och
hennes dotter där och petade i låset och voro rödgredelina i
ansiktet af bekymmer öfver att de inte kunde få igen dörren.
Jerker erbjöd sig att hjälpa dem, men det fick han inte. Och
så skulle det få vara till dagen därpå. Då skulle Skinnarefrun
själf gå ner till handelsboden och skaffa sig ett nytt lås.

Käringen och hennes dotter turade emellertid om att hålla
vakt vid dörren, och de hade ingen lefvande ro, förrän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free