Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunntappen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och kobenet sparkade och kvinnorna vrålade och när de
sprungo undan, sträckte det sig efter dem, och dängde på dem
af alla krafter allt under det Jerker fortfor med sin sång.
— Din rackare, din kanalje! skrek Skinnarefrun. Tänker
du ta lifvet af oss?
Men när Jerker inte lät sig bekomma, blef hon mjukare
och bad:
— Snälla, söta herr Torpar-Jerker, sjung inte mer så ska
vi ge dig allt, hvad du vill.
— Nå, så ska’ det låta, sade Jerker, och upphörde att
sjunga, hvarvid kobenet åter blef en tunntapp, hvilken han kvickt
tog ur hålet. Tag då hit allt guld, ni skrapat ihop genom att
suga ut era fattiga grannar och underhafvande, såska’jag låta nåd
gå för rätt.
Och för allt, hvad käringen och hennes dotter tiggde och
bådo, så hjälpte det inte. De måste in i sina lådor och kistor
och taga fram nästan allt, hvad de ägde och hade i guld och
silfver. Och det blef en säck, så stor och tung, att Jerker
knappt orkade lyfta den. Men då tyckte också käringen, att
hon kunde få igen tunntappen.
— Nej pass, sade Jerker och stoppade den i fickan. Den
behåller jag allt.
Därmed gick han ner och väckte upp statgubben, för att
han skulle vara med om att bära säcken, och de knogade och
drogo hela natten för att få ned den till byn.
Men på morgonen lät Jerker ringa i kyrkklockorna, och
när allt folket kom springande för att höra, hvad som stod på,
öppnade han säcken, så att guldet och silfret rann ut. Och så
delades det rättvist mellan alla, hvilkas kor blifvit tjufmjölkade
af den elaka Skinnarefrun. Och det blef ett jubel, som aldrig
ville taga slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
