- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
90

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkets kung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Göran bugade sig till golfvet och försäkrade, att det
var den rätta. Den hade aldrig varit ur hans händer. Allt
sedan de farit hemifrån, hade han sett på den och putsat den
hvarenda dag, så nog visste han, att det var densamma.

Då kallade kungen in alla sina ministrar och hofherrar,
visade dem dräkten och frågade, om de trodde det kunde vara
möjligt, att han, kungen, deras ståtlige, världsberyktade, fine
kung någonsin kunde ha gått omkring i en sådan där traskostym.

Och hofherrarna och ministrarne satte på sig sina glasögon
och tittade öfver axlarna på hvarandra. Men redan innan de
sett dräkten på nära håll, gjorde de grimaser åt den, ty de
tyckte alltid detsamma som kungen.

— Bevara mina sablar, sade krigsministern och nöp i
kappan, det här är ju precis likt ett gammalt hästtäcke.

— Ser jag rätt eller snedt, eller är det inte en sotarhufva?
sade hofmarskalken och fingrade på sammetsbaretten.

— Kors, det här är visst kökspigans bomullsvantar, som
hon brukar ha, när hon ligger och rensar i trädgårdslanden,
sade ceremonimästaren och lyfte på de gröna silkesstrumporna.

Och allesammans kommo de öfverens om, att Göran var
en usel bedragare och en fräck lymmel, som stulit kungens fina
dräkt och sedan velat försöka inbilla både sin herre och andra
människor, att denne gått och sett ut som en trashank i några
eländiga paltor. Det var det gröfsta majestätsbrott, som
förekommit på hundra år, och missdådaren borde dömas därefter.
Stegel och hjul var då det minsta man kunde ge honom.

Men kungen var en mild och god man. Han tänkte på,
att Göran i alla fall troget tjänat honom i femton år, och lät
därför nåd gå för rätt och körde bara bort honom. Han fick
taga sin falska kungadräkt med sig och packa sig af hvart han
ville, bara man slapp se honom mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free