- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
97

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkets kung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han ville inte längre ligga honom till last utan tänkte draga
bort till andra länder för att träffa sina gamla stridskamrater.
Kanske skulle de kunna hjälpa honom till att få sitt rike igen.
Men det kunde ju också hända, att han aldrig komme tillbaka, och
därför ville han först ännu en gång se sin drottning och sin son,
och han bad Göran som en sista tjänst att följa med honom till
staden, så skulle de under nattens tystnad söka smyga sig in
i slottet.

Göran var genast villig, och de beredde sig att gå. Men
då kungen såg ned på sina kläder, som ännu lyste granna och
brokiga, hur illa de än voro tilltygade, så suckade han.

— De komma kanske att förråda mig, sade han.

Den gamle kammartjänaren såg också på dem och gick sedan
utan ett ord bort till väggskåpet och tog fram en packe kläder,
som han lade framför kungen.

Denne vände på dem stycke för stycke. Det var den
försmådda dräkten, som han påstått icke var hans.

Hvarken han eller Göran gjorde emellertid någon häntydan på
det förflutna. Under tystnad tog kungen på sig de framlagda
kläderna, och det var för besynnerligt, så väl de passade. Ända
in i de minsta småsaker voro de som gjorda åt honom. Och
icke heller tog dräkten sig så illa ut, när den kom på. Men
naturligtvis var det icke hans gamla hvardagsdräkt, tänkte han,
ty finare hade den väl ändå varit, och förresten kan ju en kung
aldrig misstaga sig!

Och så begåfvo de sig i väg. Framåt kvällen, sedan
skymningen brutit in, kommo de till staden, och medan Göran
skyndade till slottet för att tala med en pålitlig vän och försöka få
ett bud till drottningen, gick kungen in på ett litet värdshus och
satte sig att dricka mjöd. Han trodde, att ingen skulle kunna
känna igen honom, ty han hade ju inte sina kungskläder på sig,

8. — Wahlenberrj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free