- Project Runeberg -  Länge, länge, sedan . . . Sagor /
110

(1903) [MARC] Author: Anna Wahlenberg With: John Bauer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldhönan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon nästan död. Hon hade sjungit, tills hon sprack. Ännu
kunde hon likväl blinka litet med ögonen och nickade belåten
åt kungen och Måns.

— Kack, kack, kack, nu vet ni då, att jag inte är någon
vanlig höna, sade hon. Och om jag inte får vara med folk, så
slipper jag åtminstone vara med fä.

Och så hängde hon med hufvudet och var riktigt död.

Men kungen grät, så att tårarna trillade, allt under det
han plockade upp alla guldäggen. Måns utnämnde han på
stället till kunglig öfverhofhönsgårdsmästare. Och sedan gick
han in och satte krusflor om armen och befallde, att hofvet skulle
gå i svart en hel månad, och alla tidningar komma ut med
sorgkanter, ty hela världen skulle veta af, att han haft en höna,
som kunde sjunga och värpa guldägg.

Och så gick det till, att kungen ändå till sist fick glädje
af sin guldhöna.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/awlls/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free