Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konventionel och naturlig anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhållanden äro ett noli me tangere, och det
fins ingenting, som så lätt stämplas som
oanständigt som ett öppet språk i afseende derpå.
Se på ett sällskap blandadt af män och qvinnor!
Det är alltid ett visst område, in på hvilket
samtalet aldrig får förirra sig. Och detta område
l’gger oss dock så nära in på lifvet, att våra tankar
äro der — rätt som det är. Om vi icke från
barndomen voro så vana att undertrycka hälften
af hvad vi mena, så inlärda, intvungna i denna
gagnlösa förställning, så skulle det aldrig lyckas
att med samma genomförda skicklighet som nu
hålla oss på föreskrifven neutral mark.
Må man säga, hvilka grunder pryderiet kan
åberopa för sin tillvaro! Hvarför t. ex.detallmänna
förnekandet och himlandet inför den naturprocess,
som allt lefvande har att tacka för sitt upphof?
Skulle vi inte — män och qvinnor — med
fullkomligt bibehållen sedlighet kunna vidgå detta faktum
inför hvarandra? Och se hvarandra lugnt i ögonen,
när vi utsäga ordet »afla» — på samma sätt som
om vi sagt »fönster» eller något dylikt? Kanske
ställes frågan bäst så här: kunna en man och en
qvinna på förekommen osökt anledning —
naturligtvis icke af ett specielt sinnligt intresse — leda
hvarandras tankar in på detta ämne, utan att en
rörelse af kätja behöfver väckas? — Frågan är
redan besvarad af erfarenheten. Det har skett
tusen gånger t. ex. i naturvetenskapligt intresse.
På anatomisalarne sitta unga studenter och
studentskor bredvid hvarandra och dissekera
menniskokroppens alla delar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
