Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konventionel och naturlig anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillsammans med mina kamrater. Kanske en och
annan som läser dessa rader kunde tala om det
samma ifall han ville.
Äfven om det medgäfves, att hvarje ny bok
af retande innehåll är en ny fara för de svage,
och att det följaktligen vore lyckligt för dem ju
färre farliga böcker som funnes, så vore dermed
icke författarnes skyldighet att icke skrifva
sådana bevisad. Man måste komma i håg, att
literaturen är till för män och qvinnor, icke för
barn eller stackare. De svage, de som icke
kunna använda bildningens och upplysningens
verktyg utan att gå under — de fä göra det,
omöjligt att hjelpa! Att säga, det den eller den
skildringen i en roman måste urvattnas, göras
mindre sann, mindre kraftigt affekterande,
der-för att en eller annan individ icke skulle tåla
vid den, förefaller mig vara detsamma som att
säga till en rakknifsfabrikant: hvilket ansvar!
Ni skickar ut dessa farliga tingestar i tusental,
och det är ju möjligt att en eller annan kan
råka i händerna på ett barn eller en dåre. För
all del gör dem sa slöa som möjligt!
Låt oss betrakta saken frän literaturens egen
synpunkt. Dess objekt framför allt romanens
är menniskolifvet i alla dess former. Dess syfte
— låt oss särskildt fästa oss vid romanen — att
förklara allt det egendomliga hos menniskorna,
att lära oss begripa hvarandra. Skulle den
konstnär, som hvar gång han rörde penseln
fråga sig: nej, går det an att bruka denna
färg? Att låta detta djerfva drag stå? — Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
