Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konventionel och naturlig anständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan inverka på en roman, som likt all episk
diktning’ har bäde rättighet och skyldighet att
breda ut sig i episoder. Man får följa ett nygift
äkta par till sängkammardörren — icke längre.
I nästa rad helsar man god morgon på dem.
Den innerligaste af alla episoder får icke tas
med, far det icke — för den hycklande
kälk-borgerlighetens skull, den der, som var framme
i Filipstad, då Bissens »Den vredgade Achilles»
kom dit i Illustrerad tidning.
De som ständigt skrika öfver realisternas
vågade skildringar af könsförhållanden samt på
god tro antaga, att inga idealister och klassici
gjort sig skyldiga till något liknande, dem skulle
jag vilja hänvisa till Horners teckning af Ares’
och Afrodites’ äfventyr eller hans berättelse om,
huru Here af Afrodite lånade »behagens gördel,
i hvilken funnos öfvertalningens, den ljufva
längtans och det förtroliga samspråkets makter» samt
med dess hjelp söfde Zeus i Idabergets
sänkningar — samt en massa andra ställen. Likaså
till ett par af Göethes »Römische Elegien»,
Bruden i Korinth, för hvars öfversättande Snoilsky
blef tagen i upptuktelse af högeligen moralisk
kritiker.
Jag hemställer, huruvida icke det, som hos
Homer försvaras med etiketten naivetet och hos
Goethe med den beprisade plastiska kylan hos
realisterna lämpligen skulle kunna försvaras med
deras begär att få skildra allt och deras lätt
förklarliga önskan att inte ha några luckor i sina
arbeten. Detta tycks mig vara en temligen billig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
