Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyrtiofemårig flicktid, utan att den kunnat göra
henne bitter eller misstänksam, samt var nu en
stark ifrerska för allt kyskt och dygdigt. En
flicka som fallit var säkert den enda varelse
under solen, som hon icke skulle kunnat förlåta.
Gustaf var tant Marias förtjusning från första
dagen han satte sin fot inom det nya hemmet. —
Tänk, han springer aldrig sysslolös på gatorna
med andra gossar! — brukade hon säga. — Man
behöfver aldrig be honom läsa. Så fort han
ätit, skyndar han upp på sitt rum och tar till
boken, och går han någon gång ut, sä promenerar
han stilla och ordentligt för sig sjelf, som om
han hade något vigtigt att fundera på. Bährman
säger ibland till honom, att han skall springa
ut och leka med de andra barnen här i gården,
men det gör han inte.
Gustaf var en aldrig sinande källa till
förundran för henne. Hvillca stora och tankfulla
ögon han hade! Det såg mången gång ut, som
om han vore minst lika klok som en vuxen.
Och så stillsam och sedig han var sen! Aldrig
stälde han till några bullersamma upptåg i huset,
aldrig spelade han några spratt, slog sönder
porslinet eller var’ till obehag på annat sätt. Och
fadern, som varit en sådan vettvilling! Det var
alldeles förskräckliga saker, som tant Maria hört
berättas om honom.
Gustaf hörde verkligen till de barn, af hvilka
man icke har mycket besvär. Han begärde aldrig,
att man skulle sysselsätta sig med honom samt
kom aldrig och frågade eller bad om något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
