Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var aldrig barn i sitt uppförande lika litet som
han var det i sina tankar. Han lyfte alltid på
mössan, tog henne i hand och bugade sig med
en artig anhallan att få bära hennes böcker.
Men efter denna kavaljeriska inledning, sveks
han ömkligen af sin förmåga och föll ohjelpligt
ur denna rol, hviiken hågkomster ur romaner och
den egna, lillgamla fantasien förmått honom att
antaga. Pinad af en dödlig förlägenhet, gick
han bredvid henne och grubblade förgäfves på,
hvad han skulle ta sig för eller säga.
Lyckligtvis hade Alma en mera vig tunga.
Hon hade alltid någonting att berätta om »sin bästa
väninna» Lisen, om Fredrik Lund, om lärarinnorna
och om tusen andra saker och personer.
P-tt ofta återkommande ämne voro lexorna.
Hon förtrodde Gustaf, att hon var så »rysligt
rädd», för hon hade inte »läst på ett enda dugg».
Vid återkomsten från skolan hette det dereinot:
»och vet du, fröken frågade mig bara det och
det kunde jag. Sen sade hon, att det var snällt
jag läste sä bra öfver, och jag kunde icke ett
ord mer på hela lexan hihihi».
I motsats mot Alma äflades Gustaf att lägga
i dagen ett öfverlägset lugn och en manlig
oför-skräckthet i afseende på lärare och lexor. —
Honom kunde det aldrig hända — försäkrade
han en gång, att han läste på hemma »ett enda
dugg». Om det »föll honom in» så brukade han
se öfver »smörjan» på qvarten strax innan
läsningen började. Och ..föll det honom icke in»
sa ia t han ali.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
