Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Gustaf. Men hon kunde det icke. Hon
kunde icke ens tala vid sin bror om detta. Hon
rodnade som en ung flicka, så ofta hon tänkte
på Gustafs hemliga synder. Att slika tankar
kunde finnas hos henne — en qvinna!
Hvad Gustaf sjelf beträffar, han stred, efter
det han fått ögonen öppna för sin belägenhet
en förtviflad strid med den öfvermäktige fienden,
som legat och lurat på honom vid tröskeln till
manbarhetsåldern, och i hvars våld han med ett
barns fulla okunnighet kastat sig. En bok,
ut-gifven af en engelsk läkare, var det, som
ändt-ligen kom honom att se. Den sade honom —
utan pryderi — hvad man för länge sedan bort
säga honom. I all sin nakenhet voro följderna
af lasten framstälda: kroppslig och andlig ruin,
vansinne, impotens, ett helt, förfeladt, odugligt,
olyckligt lif.
Först greps han af en isande förskräckelse.
Kanske det redan var för sent? Kanske var han
redan dömd? — Denna ångest kom honom att
önska sig döden på samma gång han kände,
med hvilka sega tågor hans hjerta fasthängde
vid lifvet och dess fröjder, hvilka han nu först
började begripa. Att på detta sätt, genom denna
last ha gjort sig ovärdig, omöjlig för lifvet,
det sköna lifvet — för kärlekens salighet! —
Outhärdligt! — Det var helsosamma känslor,
men likväl botade de honom icke med ens.
Vägen gick genom en kedja af fall och
återupprättelser. Fienden hade en makt öfver honom,,
mot hvilken föresatserna icke hjelpte. Han grät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
