Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängande flätor, röda, fladdrande band. Och han
lade armen kring lifvet på en af dem — Alma eller
någon annan — och polkade, flög öfver golfvet.
Och ju längre han lät sig sjunka i bildernas saliga
haf, desto varmare spolade dess vågor honom
öfver bröstet. Snart hvilade i ett undangömdt
sidorum en öm, hängifven varelse i hans armar,
rodnande och blyg, bäfvande i den ungdomliga
gestalten, då hon gaf efter och lät sig tryckas
intill honom. Och han vaknade midt i kyssens
rus, vaknade till verkligheten, till ödsligheten i
sitt mörka rum.
Hans tanke arbetade med qvinnor från
morgon till qväll, från qväll till morgon. Och det
är så lätt för lustarnes demon att manövrera i
ett sinne, som är fyldt af tankar på könet. Gustaf
kunde derför aldrig känna sig säker för sin gamle
barndoms- och ungdomsfiende. En enda bild,
en enda liten retande föreställning, och med ens
voro de borta, alla de mer eteriska elementen i
hans åtrå. Ingenting var qvar utom begäret,
sä djuriskt det kan bli hos en utöfvare af den
last, med hvilken han kämpade. Och då rusade
han ut och ströfvade i timtal nästan i språng
genom gatorna; ty han fruktade stillasittandet.
Under denna tid gick Gustaf och vande sig
vid att nästan beständigt »vara kär». Det var
än den ena än den andra af den lilla stadens
uppväxande skönheter, som utgjorde föremålet
för hans dyrkan, en försagd och bäfvande, i
synd och blygd höljd publikans dyrkan, hvilken
aldrig vågade ta ett steg för att nalkas det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
