Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antydda, begynnande rundning tjusat hans
sinnliga blick.
Ett stycke fram på nyåret hade Alma rest
ut till sin syster, som var gift och bosatt på
landet. Hon skulle förestå svågerns hus under
den tid systern, som väntades nedkomma,
be-höfde lugn. Nu hade Gustaf emellertid hört, att
denna vigtiga familjetilldragelse var öfver, och
att Alma för en vecka sedan återvändt till staden
Men ännu hade han icke råkat henne. — Och
han ville icke göra det heller. Han hade icke
mod att älska, icke mod att försöka bli älskad.
Publikanen ville stå långt ifrån.
Bäst han gick der i sina svårmodiga tankar,
knackade det pä dörren. »Stig in!» — ropade
han. En strålande företeelse visade sig på tröskeln:
Alma — icke längre den slankiga flickan utan
en fullvuxen qvinna — helt och hållet klädd i
gult, som så väl harmonierade med hyns
genomskinliga hvithet och det svarta håret. Hon hade
ett rödt sidenband knutet i rosett på ena skuldran
och nedhängande öfver ryggen. Det hvita, veckade
kråset smög sig mjukt under hakans fina hull.
Hon gjorde detta bländande intryck, som man
får af en vacker qvinna i en ny toilett, i hvilken
man förut icke sett henne. Det förekom Gustaf
som om en hel ljusflod inträngt med henne i det
förut skumma rummet. Hon stod stilla ett
ögonblick på tröskeln med ett leende på läpparne.
Sä gick hon emot honom med framsträckt hand.
— Det ser ut som om du inte känner igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
