Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tittade ned på sin ena handske, hvilken hon
höll mellan tummen och pekfingret samt förströdd
lät dingla af och an. Derefter såg hon ånyo på
Gustaf samt började åter skratta. Han kunde
icke längre värja sig mot denna outtömliga
glädtighet.
— Se på pappas tafia der! — utbrast han
plötsligt. Det är som hade han sett dig när du
var liten.
— Är det så likt mig?
Hon steg upp. De stodo begge framför
taflan, tittade på den och på hvarandra och
skrattade. De visste icke åt livad, men det ville icke
ta ett slut. De skrattade af idel munterhet utan
någon annan anledning. Kanske derför att flickan
uppe på väggen skrattade?
Och så uträttade Alma sitt ärende. Det var
tant Maria, som skickat henne upp för att be
Gustaf komma ner. Han läste alldeles för
mycket. Nu skulle han sitta och prata en stund med
henne och Alma och dricka kaffe. — Men det
hade Gustaf alldeles inte tid till.
— Äh prat, hvad hinner du att läsa på en
halftimme? — sade Alma.
— Jag är tvungen att hinna mycket på det,
ty jag har förskräckligt brådtom. — Men om
jag nu står här längre och pratar, så hindrar
jag dig i alla fall.
— Ja, det är jag tacksam för, ty så pass
förströelse behöfver jag.
— Det är således den tid, som skulle gå åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
