Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har varit pä landet för att ta ut ett
arf, som jag ämnar svina opp i sällskap med er,
vackra Josephine.
Josephine drar korken ur en butelj och häller
i glasen.
— Men hvar har ni gjort af Elvira? —
frågar Lund.
— Elvira! — ropar Josephine. Hennes röst
har, i synnerhet dä hon höjer den en obehaglig
skärpa. Dörren till det inre rummet öppnas.
En flicka med blek hy och svart, slätkammadt
hår träder ut. Hon ser icke ut som en
glädjeflicka. Ett rent, hvitt förkläde betäcker med
sina öfre snibbar barmen. I hela hennes
uppträdande ligger vid första anblicken någonting
skärt och jungfruligt, som man knappt skulle
väntat få se på ett ställe som detta Bland den
stora skaran af sina tillbedjare går Elvira under
namnet »Nummer i», som är betecknande för
det anseende hon vetat förskaffa sig. Hon har
trots sitt yrke den lilla svagheten att tycka, det
skämt kan gå för långt och att icke gerna tåla
någon allt för närgången kurtis — annat än i
enrum. Och så koketterar hon med sina vackra,
sorgsna ögon och söker inbilla folk, att hon är
djupt olycklig. Visserligen är det många, som
betrakta dessa maner som löjliga af en flicka i
hennes ställning och behandla dem derefter; men
för sådana är vägen till hennes gunst oåterkalleligt
stängd. Och Elvira är ännu ung och en god
lockfogel, så att »Lundbergskan» öfverser med
hennes nycker. Hvem vet? — Kanske härleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
