Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En morgon i början af december kom
Gustaf hem efter ett par dygn af de vildaste orgier.
Han hade till det yttersta anlitat sina
kropps-och själskrafter för att kunna njuta. När nöjet
blef till leda för honom, till och med då hade
han envisats — envisats att mätta öfvermättnaden,
att känna åtrå, der afskyn trängde sig på honom.
Han hade retat, kittlat, tvungit sina domnande
nerver till en sista ruinerande ansträngning.
Njutningsfebern, som beherskade honom, bröts i sjelfva
verket för en tid genom denna ursinniga paroxysm.
Och nu kom han hem, uttömd, likblek, med
de slappa, slöa ögonen sjunkande igen af sig
sjelfva. Han kastade sig klädd, som han var på
den orörda sängen och sof inom ett par minuter.
Det var öfver middag då han vaknade. Han.
var ensam. Lund hade ännu icke hemkommit
från »mathålet». Gustaf låg länge stilla och
stirrade framför sig med en fullkomligt
uttryckslös blick. Det var en så tung, tung likgiltighet
öfver honom. Han visste intet, tänkte, kände
intet; det var ett tillstånd, som liknade döden.
En halfgrå dager. Det skymde mer och
mer. Tapeternas figurer blefvo allt mörkare, men
det gjorde intet intryck på de vidöppna ögon,
som stirrade på dem. Pigan hade varit inne och
gjort upp eld, medan han sof. Kolen glödde
ännu i kakelugnen, och falaskan lade sig
långsamt, ljudlöst öfver de glimmande fläckarne.
Från öfre våningen hördes då och då en
fot-skrapning, i rummet, som låg vägg om vägg
med Gustafs, slogs en skåpdörr upp, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
