Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
notiser om kyrkostämmor, jernvägsbyggnader,
hushållningssällskap — precis sådant som han
förut brukat hoppa öfver.
Ur detta behagliga lugn blef han uppskakad
vid sitt första möte med Alma. Det var en svår
stund, när han såg henne öppna dörren och stiga
in i salen. Han stod som tillintetgjord och trodde
sig drömma, när hon kom emot honom sä glad
och leende samt räckte fram sin hand och bad
honom vara välkommen hem.
Han kunde knapt fatta, hur det var möjligt.
Det var ju som om ingenting händt! Visste hon
då rakt ingenting, anade hon icke alls, hur han
lefvat?
Han var frestad att dra tillbaka sin orena
hand. Han stod så skuldbelastad inför denna
fullkomliga ovetenhet, denna öppna,
förtroendefulla blick. Hon fick icke se på honom så, hellre
ville han säga henne allt. Om tant Maria icke
varit inne, skulle han gjort det.
Hon kom igen flere gånger, och Gustaf vande
sig småningom vid att se henne. Ju flere dagar
som gingo, dess mer bleknade hågkomsternas
vidriga taflor för honom. Han tänkte icke mer
på dem, han slapp dessa påminnelser; om Alma
sett mig i det ögonblicket! Eller i det! — Det
föreföll honom snart, som om de två sista
månaderna varit en dröm, ur hvilken han vaknat,
men som han ännu var för trött att kunna
reflektera öfver. Och han ville det icke heller,
ville uppskjuta det och ha ro — nu under julen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
