Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin svärm. Det var, som när det är svart af
bin utanför tvenne bikupor. Hvar och en
enskild visste, hvart han hörde, och gaf sig icke in
bland de andra.
Ett och annat par hade skilt sig från de
båda hufvudhoparne och gett sig ut på
långturer. Tre ä fyra af underklassbarnen syntes i rad
sträcka i väg nedåt elfven, under det ett par
gossar ur elementarskolan ritade sina cirklar i
lä af videbuskarne, som utgjorde
stadsträdgårdens fortsättning upp efter elfstranden. Alra
längst upp vid ändan af pålarmen, som var
uppförd till skydd för lastpråmarne mot de
vidsträckta, uppslammade sandgrunden, syntes ett
ensamt par.
Det var Alma cch Gustaf. Den senare hade
qvällen förut varit pä annandagskalas hos Almas
föräldrar, och det var härunder, som
skridskoturen blifvit beramad. Nu hade han varit och
hemtat henne på morgonen. Nere vid kajen hade
han spänt på henne skridskorna, och sen hade
de följts åt ända hit. De ämnade göra en tur
omkring »Biskopsholmen».
Till en början samtalade de föga. Gustaf
frös och gnuggade sig om kinder och öron.
Denna vinter var icke för hans blodfattiga och
förvekligade konstitution med dess af
stillasittande tröga omlopp i ådrorna. Men Alma
besvärade den föga. På hennes kinder
blomstrade rosorna, hela hennes gestalt spratt af ljf
och munterhet. Gustaf var illa till mods, när
han såg, hur mycket hon hade framför honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
