Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då hade du icke varit hälften för mig af det du
nu är — -—
— Skulle du icke säga ett förlåtelsens ord,
om jag låge på min dödsbädd? — —
— Svara mig!
— Jo.
Det kom så tyst, att han förnam henne mera
med aningen än örat.
— Men icke förr?
— Jo-
— Hur snart? — Huru läng botgörartid?
— Nu genast?
Hennes arm hvilade ännu qvar pä hans
skuldra. Hon såg upp och försökte, fast det
var mörkt, möta hans blickar:
— Hvarför talar du om förlåta? — sade
hon i säkrare ton än förut.
— Jag behöfde det. Alma, kunde blott din
förlåtelse utplåna allt! — — —
— Du tror kanske att den kan det? — Dä
har jag ingenting sagt dig ännu. Och jag sade
dig dock, att detta är första gången vi sitta sä
här och den sista.
Äter hviskade han. Det gick som en ödslig
susning genom rummet.
— Jag är ingen riktig man, Alma. Jag
duger icke att älska — —
I denna qvinnans hängifvenhet, som icke vet
af några gränser, smög hon sig ännu närmare
intill honom.
— Stackars Alma, hur kunde du komma
att hålla af mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
