Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och du fylles af en jämmer så gränslös som
din historia är pinsam att se tillbaka på.
— För sent! För sent!
Och du känner som om de finaste, sköraste
strängarne i din själ sprunge sönder med en enda
ljudande klang, och alla dina ädlaste delar vid
bristningen droges i hop i tusen rynkor, svidande
och skälfvande och sprittande af smärta.
— För sent! För sent!
Det måste ha ett slut. Han reste sig, kysste
henne ännu en gång och rusade ut. Hon steg
upp som för att skynda efter honom men
stannade, då hon hörde ytterdörren slås igen. Några
hastiga steg utanför fönstret, och så blef det tyst.
Så var han borta, den olycklige ynglingen, som
hon älskat i så många år — för barndomsminnenas
skull, för hans tärda, svårmodiga utseende, för
hans blyghet, för allt som gjort honom olik andra.
Nu begrep hon, hvad det tärda utseendet betydde
och ändå — ändå! — Nu visste hon, att han var
förtärd, och ändå älskade hon honom, älskade
honom lika innerligt som hon kände sig rörd
till medömkan öfver hans öde.
höljande rader, som hon sett någonstädes
hos en ung skald, runno henne i minnet, och hon
läste upp dem tyst för sig sjelf:
En stängel vissnade i tidig vår,
han tvinat bort af unga hjertats sår — —
Den heta åtrån efter lifvets fröjder
steg den från sina öppna, ljusa höjder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
