Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Elisabet (sakta).
Ja, ni kan. — Himlen välsigne er, som kom!
(Högre och innerligt.) Hvad det käns förunderligt att
hålla en hand i sin — en hand, som inte med
förakt stöter bort. — Dock — när ni får veta — när —
Akka.
Förtro er till mig; jag kan åtminstone gråta
med er!
Elisabet.
Tack! — Ja, nu vill jag tala om det, men–
döm mig inte för hårdt — jag har felat mycket!
(Paus. Därefter talar Elisabet sakta och med afbrott.)
Jag är född pä landet — min far dog, när jag var
liten, min mor kämpade med fattigdom och
sjukdom — sä dog äfven hon! — Jag var dä femton
år, och kom hit till Stockholm till en moster, som
var sömmerska — (Drar tungt efter andan.)
Anna.
Lefver hon?
EMsabet.
Nej, hon dog snart, hon också — och så blef
jag alldeles ensam —
Anna.
Har ni inga syskon?
Elisabet.
Nej, inte nu. Jag hade en yngre syster, men
hon dog vid tolf års ålder, himlen vare tack!
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
