Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Karl (stannar plötsligt).
Ja, Anna, det är sant. - (Fundersamt.) Jag vill
ge honom uppfostan, en god uppfostran; om han
har hufvud därtill.
Anna.
Kunskaper är inte nog. Ett barn behöfver
framför allt kärlek, vård, ett hem.
Karl (otålig).
Inte hos oss! — Inte hos oss! — Jag vill betala
för honom — någon annan —
Anna.
Hvem skall älska ett barn. om dess föräldrar
inte vilja göra det?
Karl.
Men du. Anna, har du tänkt pä dig själf? Hvilka
skyldigheter skulle inte du få ’•— hvilka obehag!
anna (sorgset och allvarligt).
Om jag nu mera vill bli din hustru, är det min
plikt att också bli en mor för ditt barn. Du får
inte öfvergifva det för min skull.
Karl (hjärtligt).
Anna, jag tackar dig —- beundrar dig! Jag
förstår så väl, att du nu talar af ett varmt, deltagande
hjärta. Men tro mig — detta är öfverdrift,
oförstånd! — Du låter känslan beherrska dig och
beräknar inte följderna — följderna för mig, följderna för
dig själf. — Jag måste uppehålla min heder, inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
