Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stad, lämnades Rom i sina biskopars vård, och deras
makt började nu antaga en blandad världslig och andlig
karaktär. De hade ännu så länge inga världsliga
besittningar, men de eftersträfvade att taga plats bland
jordens härskare och började redan i vissa afseenden
tillvälla sig öfverhöghet öfver dessa. Världens gamla
hufvudstad hade på denna tid sjunkit mycket djupt i fråga
om politiskt inflytande och makt.
”Det stolta träd. i hvars skugga jordens nationer
hade hvilat, hade beröfvats sina blad och grenar, och
den förtorkade stammen lämnades att vissna i marken.
Stadens öfverhet och öfverbringarne af segerbudskapen
möttes ej längre på Appiska vägen och de fientliga
Lombardernas närmande kändes ofta och befarades ständigt.
. . . Roms Campagna förvandlades hastigt till en dyster
ödemark, i hvilken landet är ofruktbart, vattnet orent
och luften förgiftad . . . Roms namn skulle liksom Tebe
och Babylon eller Kartago blifvit utplånadt från jorden,
om icke staden fått nytt lif genom en lifsorsak, som åter
upprättade den till heder och öfverhöghet. Det gick en
sägen, att två judiska lärare, en tältmakare och en
fiskare, förr i tiden blifvit afrättade i Neros cirkus, och
vid slutet af 500-talet ägnades åt deras verkliga eller
föregifna kvarlefvor en tillbedjan såsom det kristna Roms
skyddshelgon. . . . Påfvarnes världsliga makt uppsteg
omärkligt ur tidens elände och olyckor, och de romerska
biskoparne, hvilka sedan dess dränkt Europa och Asien
i blod, blefvo drifna att härska som barmhärtighetens
och fridens präster . . . Roms olyckor invecklade den
apostoliske prästen i såväl fredens som krigets
angelägenheter.” (Gibbon, Romerska kejsardömets historia, dess
aftagande och fall. Kap. 45).
Det lombardiska herraväldet blef i sin tur
outhärdligt för Roms ärelystna påfvar; och slutligen kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
